Jag hatar att vara själv, jag hatar att inte vara nära mina vänner i Uppsala.
Jag hatar att inte kunna vara hos dom när dom behöver mig, jag hatar att inte ha dom här när jag behöver dom...

Jag hatar att känna mig efterföljd så fort jag är ensam. Känns som att någon kollar på mig när jag blundar, bakom min rygg.. Hatar känslan av att det finns någon ovälkommen i lägenheten när jag är själv..

Jag är trött på att inte känna mig trygg.. jag orkar inte mer.
Jag saknar mamma.. mormor.. morfar..

jag hatar... jag saknar... jag längtar efter er <3