Varning... deppinlägg.


Jag vill ha tillbaka mina gamla kompisar. Visst trivs jag nu, men det är nåt med de som man känt ett tag. dem man har massa minnen med. Just nu vill jag bara åka hem, till dem som förstår och känner mig bäst. dem som vet precis vad dom ska säga och när.

Just nu känner jag mig otroligt ensam.. just i denna sekund är det ända jag vill är att packa och åka hem. HEM till Uppsala. Hem till min familj.. släkt.. vännerna..
Men samtidigt har jag lovat mig att jag ska klara det här.

När jag va ute och gick idag, tänkte jag på Midas... varje år har vi tagit en långpromenad på våren. iår blir inte det av.. Jag gick på en grusväg.. då tänkte jag på Elton..  perfekt underlag för en ridtur. Med honom har jag gråtit, gråtit för att jag varit lycklig.. jag har gjort ALLT med honom.. det va till honom jag gick när jag va ledsen.. Såfort jag kom till honom gråtandes kom han och la sitt huvud på min axel. eller i min famn när jag satt ner. tror ingen förstår hur mycket jag saknar honom !

Nu har jag ingen jag kan berätta hemligheter för.. som bara lyssnar och aldrig dömer en. Det första han gjorde när jag kom hem till jul var att gnägga när han såg mig. Hela jag blev varm inombords..jag saknar den känslan.
Jag saknar honom.

Jag har lite mindre än 3 år kvar... 3 år i samma stad.. långt hemifrån.

jag har Daniel. Han har börjat tröttna på mitt humör, och jag vet inte vad jag kan göra för att få det bättre. Min värsta mardröm är att han skulle lämna mig... Vem har jag då?


Min Prins.. kommer alltid att vara M I N prins. han får veta mer om mig och mina hemligheter än någon annan.
Elton <3