Nu har min gammelmormor somnat in, 92 år och 6 månader gammal.. hon somnade in imorse. tid vet vi inte, men runt 9 tror jag mormor sa.

Jag satt och kollade i min bok som mamma skrivit om mina första år. Ett av de tre första orden/namnen jag kunde skriva var just Karin.. måste juh betytt att hon var favoriserad till MAX! sen var det Victoria och Lotta som jag skrev.
Dessa namn skrev jag i början av 1992.. alltså 3,5 år gammal ungefär! Jag är även döpt efter Karin.. Karin, Liselotte Victoria..

Nu är det första gången jag gråter över att mormor har somnat in.. kanske insett att jag inte får träffa henne igen? Även om det var skönt för henne.. men ändå? Har juh typ växt upp med henne och gammelmorfar..



Varför måste allt hända inom en så kort tid?

Jag orkar inte, jag vet inte vad jag vill!

Hoppas himlen finns och att mormor hittade morfar.. han kanske spelade patiens som alltid? :)